På vägen hem idag var det en manlig spärrvakt som blev utskälld av en ilsken dam... hon skrek så att det ekade i hela tunnelbanehallen... fy fan... vilken otacksam kvinna... hon tyckte typ att det var dyrt att åka t-banan... visst, visst, det kanske é dyrt men det är ju faktiskt lika dyrt för de flesta... man kanske sitter och väljer mellan sl-kort & och den fina tröjjan du såg i skyltfönstret... det är klart man köper sl-kortet... de räcker ju ändå i 30 dagar... iaf... spärrvakten skrek inte tillbaka och försökte förklara att det är inte han som sätter priserna... hon var helt ursinnig... han stängde igen luckan, hon bara fortsatte skrika... tror ingen förstod henne... alla möjliga gamla svärord hämtade från 40-talet hävde hon ur sig... "fy bövelen" och "satans rackare" ... skitsamma de kändes rätt gamla iaf...
Kan vi inte bara skänka en tanke åt alla de människor som står ut med oss människor som bär oss illa åt...
Hon/han på andra sidan kassadisken på ditt hamburgarhak som står ut med oss fulla runt 2 slaget på löningshelgen,
han/hon som torkar upp din medpassagerares fjortis-spya bestående av middagen av de finaste delarna på din favvorestaurang...
han/hon som förser oss med metro/city tidningen varje vardagsmorgon...
han/hon som går upp innan oss vid 5 snåret så att vi ska få se ny reklam på tunnelbane-perrongen...
han/hon som hjälper din gamle rörelsehindrade morfar att borsta tänderna innan han går och lägger sig...
han/hon som fryser så illa om nätterna och gömmer sig på dagen för oss med tak över huvudet.... det är inte lätt att stå ut... men det är desto lättare att ta hand om sig och sin medmänniska...
Inatt ska jag tänka på våra hjältar, våra vardagshjältar...
imorgon ska jag le mot världen, och jag vet att världen kommer någon gång le tillbaka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar